Picture
Stockholm Jazz Orchestra inför hänförda lyssnare på Fasching, 27 februari 2014. Solisterna är Karl Olandersson och Karl-Martin Almqvist. Saxarna Fredrik Kronkvist, Johan Hörlén, Robert Nordmark & Fredrik Lindborg. Trombonerna Bertil Strandberg, Peter Dahlgren, Urban Wiborg & Kristoffer Siggstedt. Trumpeterna Fredrik Norén, Gustavo Bergalli & Magnus Broo. Piano Daniel Tilling, bas Martin Sjöstedt & Ola Bengtsson gitarr. Skymd är bandets motor & trumslagare Jukkis Uotila.
Året var 1985.Trumpetaren Fredrik Norén bestämde sig för att starta ett svenskt storband med de främsta av landets frilansande jazzmusiker.
Det är faktiskt möjligt att använda den gamla klyschan om att "The Rest is History."
Trettio år senare och efter femton konsekvent hyllade skivalbum samt turnéer över snart sagt hela världen kan Fredrik Norén summera en storbandsframgång som faktiskt är unik.
Unik i så motto att han klarat att matcha Stockholm Jazz Orchestra under alla dessa år och alla dessa formidabla framgångar  u t a n  att i förväg ha en enda säkrad samhällskrona i stöd. Det vill säga, om han inte med slit och finess, smartness och ambitioner hade bestämt sig för att själv skaffa fram de ganska rejäla resurser som har krävts.


Lugn och samlad som alltid konstaterar Fredrik Norén att Stockholm Jazz Orchestra har mötts av både välvilja och förståelse i stort sett hela vägen. Anslag från stat och kommun har möjliggjort bandets fortlevnad. Självklart inte på kontinuerlig basis, men väl som årliga projekt. Idéer har han aldrig saknat, denne till synes försynte men samtidigt verkligen driftige kapellmästare. Världsstjärnor som Bob Brookmeyer och Jim Mc Neely har varvats med svenska stjärnskott som Göran Strandberg och Martin Sjöstedt. Nytt material i notpultarna samtidigt som nya solistprofiler har presenterats. Och alltid, alltid har bandet innehållit musiker av yppersta klass, som varit ständigt hängivna i föresatsen att göra sitt allra bästa i den fenomenala orkestermiljö som Fredrik Norén skapat.

Nu är det 2015. Stockholm Jazz Orchestra 30-årsjubilerar med oförminskat aptit på att producera modern storbandsjazz av yppersta märke. En av jazzens verkliga storheter - Herbie Hancock - fyller i år 75. Ännu ett jubileum att uppmärksamma. Sedan länge är den finske trumgiganten Jukkis Uotila ordinarie medlem i Stockholm Jazz Orchestra. Jukkis är förunderligt nog även en storartad pianist. Han älskar att tolka musik från sin pianoförebild Herbie Hancocks rikhaltiga repertoar.
- Visst, säger bandledare Fredrik Norén, med ett godmodigt smajl. En mycket bra idé som jag tände direkt på.
- Men vem ska då ta hand om trummorna?
- Tja, ganska snart blev vi överens om att kontakta Adam Nussbaum. En slagverkare som ser som sin uppgift att skapa förutsättningar för varje solist att låta så bra som det bara är möjligt. En musikernas trummis, helt enkelt.
Så blev det. Årets projekt för Stockholm Jazz Orchestra är i dessa dagar på väg genom Sverige för att bjuda musikälskare på en helaftonsupplevelse med klanglyster,melodifantasi, rytmkalas och solisthöjdare.

Torsdag 17 september gästas jazzklubben Fasching i Stockholm.

Fredag 18 september anländer Stockholm Jazz Orchestra till Karlstad och spelar på Sundstaaulan.

Lördag 19 september vankas final i Helsingborg på Dunkers Kulturhus.

Här följer ett reportage som Leif & Nilla Domnérus gjorde förra året i februari månad, när Stockholm Jazz Orchestra framträdde på Fasching inför en jublande publik.
Bättre storbandsjazz får man faktiskt leta efter!

KLANGLYSTER! MELODIFANTASI! RYTMKALAS! SOLISTHÖJDARE!
Picture
Fredrik Norén, mannen bakom Stockholm Jazz Orchestra. Dessutom en eminent förstetrumpetare och förträfflig solist.
Inget ont om fasta ensembler med schemalagd och väl inövad repertoar. Men håll med om att det pirrar litet extra när ett gäng supermusikanter samlas någon gång om året för att kasta sig över idel nyskrivna låtar med intrikata och specialskrivna arrangemang.
Extra spännande blir det förstås när det handlar om rikets förnämsta tillfällighetsorkester i storbandsgenren; Stockholm Jazz Orchestra.
Anförda av den outtröttlige jazzentreprenören tillika furiöse förstetrumpetaren Fredrik Norén framträdde detta högkvalificerade 18-mannaband på Fasching inför jublande publik. Tre efterföljande aftnar erbjöds musikkonnässörer i Uppsala, Skellefteå och Piteå liknande högtidsstunder.
Under snart tre decennier har Stockholm Jazz Orchestra regelbundet återkommit till estraderna med korta och intensiva samt synnerligen högoktaniga miniturnéer. Att det ständigt rör sig om tidsmässigt begränsade utflykter beror förstås på att orkesterns ekonomiska överlevnad baseras på projektanslag, till skillnad från exempelvis institutionsavlönade Bohuslän Big Band och Norrbotten Big Band; de två ensembler som kvalitetsmässigt kan jämföras med Fredrik Noréns frilansbaserade skapelse.
Förutom kors och tvärs i Sverige har Stockholm Jazz Orchestra under åren gästat åtskilliga länder, från USA och England till Schweiz och Argentina. Dussintalet skivor har släppts och även om jag inte har detaljstuderat varje utgåva vågar jag påstå att det konsekvent handlar om första klassens modern storbandsjazz i ständigt varierade versioner.
Fredrik Norén satsar alltid på kompositörer och arrangörer av högsta karat, på samma sätt som han med kännarmin väljer bland de främsta frilansmusiker som kan uppbådas. Egensinnig är han också; i orkestern finns under denna turné fem i stället för fyra trumpetare, vilket innebar att en får vila för varje låt.
- Varför fem trumpetare? Frågar Fredrik Norén retoriskt. Han svarar själv:
- Jag ville helt enkelt ha med allihop...

SJO inleder kvällen på Fasching med ett originalstycke skrivet och arrat av Håkan Broström. Det är fascinerande att höra hur väl de olika sektionerna matchar varandra såväl klangmässigt som dynamiskt redan från start. På samma sätt som man genast attraheras av den fantastiske finländske trumslagaren Jukkis Uotila; hans fullkomligt självklara sätt att hantera rytmen genom att knuffa bandet i rätt riktning och samtidigt agera pulsgenerator bakom solisterna.

Jukkis pådrivande storbandstrummor med enorm lyhördhet för musikens och solisternas inneboende karaktär är kort och gott av världsklass. Likaså är det ett kvitto på att ett verkligt bra storband m å s t e ha en topptrummis som dynamo.

Samtidigt som SJO fungerar utmärkt som kollektiv kryllar det av pregnanta solister. I just det här avseendet är Fredrik Noréns högkvalitativa frilanskonstellation den vassaste i landet. Faschingkonserten visade upp samtliga trumpetarna i absolut toppform, inte minst Gustavo Bergalli, argentinare från begynnelsen och sedan länge även svensk medborgare. En världstrumpetare som berikat och färgsatt svenskt jazzliv på ett underbart vis.

Picture
Gustavo Bergalli har varit medlem i Stockholm Jazz Orchestra alltsedan starten 1985. Vilken tillgång!
Lyriskt, underfundigt och moget formar Gustavo Bergalli musiken, som en skön kontrast till exempelvis Magnus Broos mer utflippade tonkaskader, Karl Olanderssons harmoniska precision eller Nils Jansons explosiva utbrott. Medan Maestro Norén höll sig till förstastämman helt omutligt, (samtidigt som vi vet att även han är en solist av rang).
Trombonisten Bertil Strandberg hör till veteranerna och hans mjukt melodiska och inlevelsefulla spel kontrasterade på ett intressant sätt gentemot yngre instrumentkollegan Peter Dahlgrens talangfulla och kreativa variationer.
Picture
Robert Nordmark laddar extra intensivt, vilket han faktiskt gör för det mesta. Äkta inlevelse och stark dynamik. En tenorist av yppersta märke.
Picture
Malmöbaserade Fredrik Kronkvist har ett härligt sound och är samtidigt ytterst expressiv.
Saxsektionen är värd extra uppmärksamhet, inte minst för den ljuvliga klangbilden, där begreppen swing och spänst förenas till något som kan liknas vid Basiebandet när det lät som bäst. Inte för att soundet är detsamma, däremot sättet att skänka musiken en sublim karaktär.
Att det dessutom rör sig om fem suveräna solister som alla gavs tillfälle att gå loss rejält under kvällen, det tackar vi extra för. Johan Hörléns sopransax är mästerlig, Karl-Martin Almqvists tenorsax skimrande magisk, Robert Nordmarks tenorsax explosivt dynamisk, Fredrik Kronkvists altsax sprudlande vital och Fredrik Lindborgs barytonsax härligt frimodig och grundligt svängig.
Daniel Tilling bakom flygeln hade främst en ackompanjerande roll denna afton, tillsammans med Ola Bengtssons gitarr och Martin Sjöstedts välförankrade kontrabas. Av konsertens totalt tolv originalmelodier svarade Martin Sjöstedt för ett flertal, både som kompositör och arrangör.

Väl medveten om att denna text är fullbemängd med positiva utrop för den fantastiska SJO-orkestern vill jag ändå avsluta med att ge det främsta superlativet till Martin Sjöstedts förmåga att skriva suverän musik för storband. Sensationellt bra, helt enkelt.

Text: Leif Domnérus
Foto: Nilla Domnérus


 


Comments




Leave a Reply