När sommarvärmen under måndagen den 3 augusti svepte in över Skansens nejd  var jazzpubliken på alerten. Publikrekord och nära sextusen entusiaster framför Sollidens stora scen ville vara med och hylla en av de svängigaste och mest kompletta jazzprofiler vårt land begåvats med.
Kjell Öhman, sorgligen drabbad av komplikationer efter långvarig diabetes, kunde tyvärr inte närvara när några av hans närmaste musikkompisar bjöd på superb och synkoprik underhållning. En smittande härlig show med fyndig återkoppling till Kjell Öhmans kompositioner, arrangemang och musikergärning. Tolv sköna låtar på sextio minuter. En timme som försvann på ungefär en kvart; det var en allmän känsla, både hos publik och artister.


Skansen har en aktningsvärd tradition att under ett antal sommarmåndagar bjuda på högklassig jazz från Sollidens stora scen. Programtiteln löd ursprungligen Jazz under stjärnorna, numera Blå Måndag. Kjell Öhman har tidigare varit kapellmästare för programmet, men när han nu på grund av opasslighet tvingats lämna över det musikaliska ansvaret för Blå Måndag har Hans Backenroth tagit över. Tillsammans med Mikael Skoglund vid flygeln och Joakim Ekberg bakom trummorna svarar Hans Backenroth för huskompet. Trion ser till att grytan puttrar oavbrutet, alltmedan vokalmaestro Svante Thuresson agerar som hipp Master of Ceremonies. Avspänt och initierat mellansnack blandar den proffsige MC:n med självlysande sånginsatser.

Den ljuva måndagskvällen inleddes med ett Öhman-original; Blues for Ann Marie, Kjell Öhmans dotter, till vardags kallad Ami. Förutom att alltid svänga på ett självklart vis har Kjell Öhman även förmågan att skriva låtar som är nära nog självsvängande. Amis blues hör dit och får en extra krydda när Hans Backenroth plockar fram stråken och presterar ett lysande solospel med tagel över bassträngarna. Att hantera den stora basfiolen så läckert skänker en extra klangdimension med mersmak.

Svante greppar sångmiken och visar sin troligen medfödda förmåga att göra varje sång till sin egen; melodisnillet Burt Bacharachs Wives and Lovers landar perfekt.

Meta Roos intar estraden med självklar pondus och spjuverblick. Vincent Youman skrev redan i slutet av 1920-talet den grooviga melodin Without a Song. Meta fångar publiken och hustrion ger henne ett övertygande stöd.

Claes Janson därnäst. Han kliver fram, öppnar kavajen och blottar en t-shirt med Kjell Öhmans nuna. Ett självklart klädval, en kväll som denna. Med sin oefterhärmligt varma, lyriska och välmodulerade stämma förstärker Claes den redan etablerade kommunikationen mellan scen och publik. Charlie Chaplins ljuvliga ballad Smile är ett musikaliskt guldkorn.

Kvällens enda blåsare är Nils Sandström. Trygg i traditionen och en musikant i sin egen rätt; en sann storyteller med en ständigt öppen och generös attityd. Han har med sig en egen komposition, baserad på inledningsfrasen till Benny Goodmans låt Air Mail Special. Inget märkvärdigt, säger Nisse och tillägger att just därför har han kallat melodin Nothing Special. Omisskännligt tenorspel av ädel kaliber, typiskt Nisse Sandström.

Claes Janson återkommer med en verklig dänga, When You´re Smiling, snillrikt och snitsigt arrangerad av Kjell Öhman.

När Svante och Meta bestämmer sig för ett gemensamt framförande av den något slitna schlagern A Kiss To Build A Dream On, föds en misstanke om att detta kan bli litet väl melodramatiskt. Men si! Två rutinerade och genuint musikaliska vokalartister fixar även detta. Där sitter jag med mitt förutfattade synsätt och känner mig en smula generad. Något jag helst talar tyst om...

Legenden Ray Browns original Lined With A Groove finns sällan på basisters repertoar. Förklaringen är troligen att låten kräver ett infernaliskt skickligt basspel i snabbt tempo. Så pass svårt att de flesta avstår. Hans Backenroth däremot, tolkar melodin med tillhörande solo som om det vore den enklaste sak i världen. Han gör det inte bara bra, han gör det oerhört bra! Alla sextusen Sollidenbesökarna verkar hålla andan, för att därefter applådera i eufori.

Från det reptilsnabba till ett skönt böljande balladspel. Gitarristen Erik Söderlind har haft mycket samarbete med Kjell Öhman under senare år. Den vackra Summer Wind hör till deras gemensamma repertoar. Erik sände den vackraste av hälsningar till spelkamraten Kjell med sin egen tolkning av Sommarvinden.

Meta Roos hör också till de artister som samarbetat länge och nära med Kjell Öhman. Ett mycket hörvärt exempel är skivan Soft Winds från 2003. Läckra blåsarr som passar perfekt till det effektiva driv som Meta Roos förmår prestera i sin sång. Jon Hendricks snabba I´ll Bet You Thought I´d Never Find You finns med på skivan och fungerar optimalt även på Sollidenscenen. Husbandet får effektivt stöd av Janne Ottesen, rutinerad gitarrist med stor erfarenhet av att stötta Metas sångkonst. De båda är nämligen sedan länge ett par även utanför scenen.

Att kunna sjunga sånger åter och återigen utan att det låter slitet - det är en konst som kräver mognad. Claes Janson har detta i sig, vilket gör att även gamla All of Me låter fräsch. Mycket beroende på Kjell Öhmans snillrika arrangemang. Typiskt Kjell Öhman-arr: Inget konstrande, men med tydlig knorr.

I finalen vandrar samtliga solister fram till scenkanten i en öm och hudnära version av Sakta vi gå genom stan. "Visst är det skönt när mitt Stockholm är grönt." Så sant. Publiken jublar, artisterna gläds över framgången.

Och den ständigt välspelande och nyanserade trumslagaren Jocke Ekberg yttrar spontant: - Va! Är det redan slut. Jag  höll just på att bli varm i kläderna.

Som sagt: En timme som kändes som en kvart.

Picture

















Svante Thuresson, bjuder på sång med 
inlevelse & stark närvaro.

Picture














                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                       Hans Backenroth basar.

Picture


















Mikael Skoglund, pianist som tar kompledigt.

Picture


















                                                          Erik Söderlind, en färgstark strängvrängare.

Picture


















Janne Ottesen, rutinerad spel- & livskamrat med 
Meta Roos.

Picture





















                                                                                                                                                                                                                                                                                  Claes Janson sjunger &
                                                                      Meta Roos 
njuter.

Picture






















Meta Roos, sång med spjuverblick.

Picture













                                                                                                                                                                    Nisse Sandström, tradition i 
                                                                                    utmärkt kombination med 
                                                                                    nutidskänsla.

Picture































Meta Roos & Svante Thuresson sjunger med inlevelse om kyssar.




Text: Leif Domnérus             Foto: Nilla Domnérus

 


Comments




Leave a Reply