Picture
Dizzy Gillespie in action, med unikt böjt klockstycke, stolt riktat mot himlen och i intim närkamp med mikrofonen. Att umgås med denne färgstarke legend var ett minne för livet!
Stockholm Jazz Festival 2015 är i full swing och jag kommer att tänka på hur det var när Stockholms Jazzdagar 1970 kryddades med celebert besök av Dizzy Gillespie.
Affischen som vi spred över huvudstaden visade en starkt fokuserad Dizzy med uppblåsta kinder och trumpetens klockstycke unikt böjt uppåt, i stället för rakt fram. Tala om resning!
Som anställd på en av stans hippaste annonsbyråer hade jag fått hjälp av en duktig Art Director att få verklig snits på affischen.


En gästsolist av Dizzy Gillespies kaliber måste tas om hand extra väl. Uppdraget gick till mig och inleddes med att jag körde ut till Arlanda för att hämta världens mest berömde trumpetare.
Planet från Paris landade på tid. Tyvärr utan den aktuelle trumpetaren ombord. Han hade nämligen försovit sig i den franska huvudstaden. Bara att vända åter mot Stockholm för att avvakta en ny flight från Frankrike.
Timmarna går. Dizzy meddelar sig och berättar att han sovit färdigt och anländer med ett eftermiddagsflyg. Vilket lyckligen visar sig stämma. Vår man passerar tullen helt avspänt; utsövd och vid gott humör. När vi bekantar oss konstaterar jag att huvudakten under Stockholms Jazzdagar detta år, Mister John Birks Gillespie, har en rejäl kameraväska som handbagage, förutom instrumentfodralet. Dessutom en mängd filmrullar hängandes i en rem över axeln. Jag påpekar att film är ganska billigt i Sverige och finns att köpa litet varstans i Sverige. Dizzy drar på munnen och bjuder på sitt karaktäristiska gnäggande skratt.
Sen säger han en smula hemlighetsfullt att det är inte bara film han har med sig genom tullen på det här sättet...

När jag har parkerat utanför jazzhotellet Castle på Riddargatan och baxat in Dizzy med  bagage på hotellrummet får jag förklaringen till de många "filmrullarna".
Ur en av de små burkarna plockar Dizzy fram marijuana, som han prydligt sprider ut över ett cigarettpapper. För övrigt inte vilket papper som helst. Den amerikanska flaggan med stjärnbanér och allt; exakt den bilden är Dizzy i full färd med att elda upp! Extra explosivt, med tanke på att Dizzys hemland vid denna tid är fullt sysselsatt med att bränna, härja och döda i Vietnam.
Dizzy slickar på papperet och rullar vant ihop jazztobaken, varpå han tänder och drar ett djupt bloss. Därpå plockar han fram trumpeten, trycker dit munstycket och levererar en fantastisk kaskad av reptilsnabba och varierade fraser, med det karaktäristiska klockstycket pekandes upp mot taket.
Han sänker instrumentet och ler ett stort och hjärtligt leende mot mig.
Sen säger han, jag lovar ordagrant:
- That´s fine, I´m still the fastest trumpeter in the world!
Vi garvar båda, varpå vi bestämmer när jag ska hämta honom senare på kvällen för att käka middag. När vi tar avsked känns det litet som att jag har fått en ny polare.

Väl tillbaka på hotellet visar det sig att Dizzy har käkat och är mätt och glad. Han berättar att han har en polare vid namn Profit som bor i Stockholm. En jazzintresserad konstnär som han gärna vill träffa.
Eftersom mitt uppdrag är att se till att Dizzy trivs och kommer till repetitioner och spelningar på avtalad tid, säger jag att det låter bra. Första klockslag som skall passas är i morgon förmiddag, strax före lunch, då väntar pressen på en trevlig restaurang. (En numera nedlagd som låg i anslutning till Skansens huvudentré).
All right, Dizzy plockar fram en telefonbok, en imponerande tjock sådan. Han bläddrar, hittar det rätta numret, ringer till Profit, som är hemma och naturligtvis vill träffa sin gamle vän. Strax sitter vi i en taxi på väg till Solna.

Profits lägenhet är belamrad med tavlor, den ena mer färgsprakande än den andra. Den konstart som jag genast associerar till är faktiskt "Hötorg". Vad jag tycker är dock ointressant. Vad som intresserar de båda vännerna är i stället den jazztobak som Dizzy har med sig. Snart stiger rökridån mot taket och denna gång är vi tre som röker. Dizzy och Profit eldar på för fullt, medan jag själv är klok nog att endast dra ett par enstaka bloss. Snart är skrattfesten i full gång. Fnitter övergår till smått hejdlöst gapskratt. Profit känner för att höja stämningen ytterligare en nivå och frågar Dizzy om han möjligen vill kolla in lite fin porrfilm?
- Of course!
Profit monterar upp en projektor och en filmduk och snart snurrar en rulle smaskig porr i Solnalägenheten, varvat med ytterligare marijuanabloss.
När filmvisningen är över vill Dizzy absolut köpa den film vi beskådat.
Inga problem. Pengar och film växlar ägare, avskedskramar mellan de två svarta vännerna och världens ledande beboptrumpetare alla kategorier sjunker nöjd ner i den taxibil jag beställt. Snyggt och prydligt och ganska sent tar vi farväl vid hotellet i centrala Stockholm
En minst sagt händelserik och lyckad dag tillsammans med ingen mindre än Dizzy Gillespie.

Eftersom vi avtalat ett möte med pressen dagen därpå vid lunchtid återkommer jag till Castle Hotel och bankar ivrigt på Dizzys dörr. Efter ett bra tag hör jag hur han grymtar och uttalar ett och annat mindre vänligt ord. Men. Vi har en deal han och jag. Vid avskedet kvällen innan bekände han sin fäbless för att sova ordentligt när tillfälle ges. Samtidigt påpekade han att jag absolut skulle se till att han kom i tid till de åtaganden som han accepterat. Däribland ett lunchmöte med pressen just denna dag. Alltså öppnar han till slut dörren och snart är han färdig för avresa till pressmötet. Humöret stiger snabbt och snart är han lika god och glad som dagen innan. Till och med att jag får en extra klapp på axeln för att jag stått på mig och fått honom ur sängen i tid.

Fortsättning på eskapaderna  med Dizzy följer, han är kvar i Stockholm i flera dagar och ger konserter, håller föreläsning om Bahaireligionen, som han verkar ta på stort allvar. Vi snackar förstås också mycket om delar av hans innehållsrika jazzliv, men han undviker att tala om det för jazzhistoren ack så viktiga samarbetet med Charlie Parker. När jag återkommer till Parker och vill veta mer klipper Dizzy av och konstaterar att de två valda olika vägar.
- Parker fortsatte med sitt vilda liv och jag själv slog in på en annan väg. Så enkelt är det.
Konstaterade Dizzy Gillespie, samtidigt som han markerar att Bahaireligionen varit en livräddare i hans eget liv, eftersom den bland annat förbjuder användning av droger och andra diverse synder.
Hur porrfilmskvällen med massor av jazztobak går ihop med Bahai, det lämnade vi därhän.

Och för dem som händelsevis har minnesbilder från Dizzy Gillespies framträdanden under Stockholms Jazzdagar 1970, det vill säga för 45 år sedan, ni minns säkert också att han visade upp det där som han kollade på hotellrummet vid ankomsten.
Nämligen att han fortfarande var världens snabbaste trumpetare!
Vilket absolut inte var det enda som gjorde honom till en av jazzhistoriens viktigaste musikanter.

LEIF DOMNÉRUS

Picture
Dizzy Gillespie, fint fångad med ritstiftet av trumpetkollegan Gösta Törner.
 


Comments

13/10/2017 14:43

In deflection refractometer, there 2 lenses are needed for the reflaction of beams. can anyone suggest which kinds of lenses are being used in Deflection Refractometer? i mean, Convex or concave? or any other advanced types?

Reply

The art made for him is quite detailed.

Reply

Being live and such confident is not an easy thing.

Reply



Leave a Reply